Lost in translation

Svensk räckvidd är bra att ha ibland. (Fredrik i bakgrunden, Epi i vit skjorta till vänster i bild)


När man ska försöka berätta något roligt blir det lätt att själva poängen försvinner för att den som lyssnar inte är införstådd i kontexten. Men vi ber om överseende och hoppas att denna dialog kan få glädja någon. Vi hade i alla fall hysteriskt roligt när vi tänkte igenom dialogen senare under kvällen.

Anekdoten utspelar sig i en bil med två språkligt rullstolsbundna journalister (Fredrik och Andreas) som har varit på sin första presskonferens i Honduras. Den spansk talande journalisten som är deras ledsagare ställer lite olika frågor som Fredrik och Andreas uppfattar olika.

Andreas tror att Epi (den spansktalande journalisten) frågar: Kör ni höger sida i Sverige?
Fredrik uppfattar frågan: Är det stor skillnad på en presskonferens i Honduras jämfört med en i Sverige?

Vad Epi frågade vet ingen av oss fortfarande. Men man kan ju bra vända på det till Svenska för att tydliggöra humorn i det hela. Om två hondurianer skulle varit i Sverige och gjort motsvarande sak och svarat som vi gjorde på grymt bristfällig svenska.

För att krydda missuppfattningen lite så i stället för att säga det spanska ordet för oljud väljer Fredrik ordet för blond.

A.L.T.J

Zoo och utsikt över stan.

Härlig grusplan för bara knän...


Alla kör med plåttak.


Jesus Christ!



Utsikt från Pichacho. (Jesus figuren ovan)


Joel (Choel) Vår kollega på ASJ visar Fredrik runt över staden.


De tre.


Härligt att komma upp på 1680 höjdmeter och få lite barrskog.


Äntligen får Andreas se sin Jaguar, kändes tryggt med hönsnätet.


Svårt med den lilla kameran som väljer att lägga fokus på nätet i stället för på katten.


Coyote (ugly)

Hacerse el sueco – Låtsas som det regnar

A ver…Vår granne säljer korv med bröd från en vagn på kvällskvisten. Sa jag att vi trivs? En vecka i Honduras är som fem i Äspered eller Namn sägs det. Eller känns det som i alla fall. Maaan vad man sover gott nuförtiden. Boendet ett stenkast från motorvägen med plåttak och avsaknad av isolering gör att det, när man ligger i sin säng, låter som man sover i ett vindskydd i Bangkok. Så det är tur att alla intryck och den trevande spanskan gör en trött som en gammal bananplanta.

Efter en dags acklimatisering började vi jobba på kontoret. Våra första uppdrag: Att layouta om foldrar för olika projekt som organisationen jobbar med, samt arbeta upp en fotobank på kända byggnader och instanser i staden. Inte fel med tanke på vårt spanska ordförråd som i nuläget får plats i en barnbok men utvecklingen, ( el desarollo) ni ser, går fort. Är man osäker på ett ord kan man alltid pröva det engelska ordet och lägga till den spanska accenten. Fungerar åtta gånger av tio.

Annars då? Jo stan är stor, backig och luktar alltid något. De amerikanska storföretagen trängs med lokala förmågor, de rika kostymnissarna med de många tiggarna. Kontraster. Klyftor. Orättvisor. Och två svennar, el negro y el blanco som försöker se ut som de bott i staden sedan födseln men misslyckas fatalt. Vi kompletterar varandra på många sätt (skäggväxt, längd, bakgrund) men när det kommer till lokalsinnet så är vi hopplöst vilse båda två. Men vi hittar hem. Till en underbar familj som verkligen bryr sig om oss och tror på oss. Till exempel har vi båda redan fått förmånen att be för maten. Que desarollo.

Veckans mest frekventa fraser:
Que Embottelamineto – Vilken trafikstockning
En Suecia… – I Sverige…
Africoles y tortillas, me gusta mucho – Bönor och tortillas, det tycker jag mycket om

Bilder från kontoret.

Proffessor Jansson visar sina skills som AD, kolla teckningen på skärmen


Taggtråd istället för tandtråd. Detta skyddar mot de värsta skurkarna då de även får en strömkyss om inte taggarna skulle avskräcka tillräckligt.


Lite mer utsikt men inte så mycket mindre taggtråd.



Äspered kunde inte vara stoltare


Med rätt glassögon (skärpa) ser man bättre.


Allt ska göras med hjärta.

Följ med oss!

Vi lämnar Sverige när ljuset börjar återvända. Vi tar med oss vår ljusa hy (i alla fall Fredrik) och trons låga ihop om att i fall allt skiter sig så får vi sjunga stämmsång i himlen. Något Andreas redan har börjat träna på utan större framgång under avklarade kurser på Sida i Härnösand.

Efter mycket påtryckningar från olika håll på att skaffa en resedagbok har vi nu hittat en variant som vi tror på. Resedagboken i alla ära, men hur kul är det egentligen???

Du får din mail sönderbombad av "Läs mitt nya dagboksinlägg på resedagboken..." mail hela tiden. Här väljer du själv om du vill kika in och läsa om vårt liv och leverne.

Vi ber er dock att ha överseende med eventuella dyslektiska och layoutmässiga störningar på denna sida. Eventuell spansk ordföljd kan börja infinna sig om 2 månader och 3 dagar.

Nu var det första inlägget avklarat. puuuuuuuhhh!!

Uppdatering kommer...