Bilder från ledigheten + lite annat jox.

Det ska tydligen göra ont att bränna sig i solen. Fredriks fötter i sköna rosa toner.

Båda är sjukt trötta, den ena ler av utmattning.

Lite vardagsedge för tarmfloran...

Roxanna: Skulle lätt kunnat fått betalt för att varit vår "charterguide" i främmande land...Stort tack.


Från vänster: lankes, spanjor och en svensk


Ibland är det inte lätt att vara pigg....






Här ska panodilsurfas...








Livn it lovin it....


bananer på väg...


manligt ärr, inte lika manlig mustash, eller???


Montagua i blåsvarta tröjor


"fotbollsfrilla"


Maldita basuras! - Vi eldar soporna när vi inte vinner.




Vem är brunast???


Varför är inte skimmen med???

Inte trodde jag att jag skulle frysa i Honduras.

I Lördags så var det riktigt kallt här i Tegucigalpa. Kalla vindar blåste in över staden. Mössor, dunjackor åkte fram och lokalbefolkningen såg mer ut som inuiter än indianer.

Efter att ha spelat vollyboll där det mer var frågan om att stå still och vänta på sin tur och gått i motvind i shorts och t-shirts nådde vi kyltoppen. När vi kom hem till huset så drog vi på oss det vi hade i ”varmakläder” väg.

Men hur kallt var det egentligen?

Efter att funderat ut alla möjliga överlevnadsstrategier på hur vi skulle klara natten där sova sked inte var ett alternativ så kollade vi på termometern för att se hur kallt det var egentligen. Till vår förvåning var det hela 19 grader varmt.

Med andra ord att vänja sig vid 30 gradig värme är inte alltid något possitivt.

Natten tillbringades för min del i understall, lakan, två filtar och en sovsäck på toppen av allt. Ungefär det som man skulle pälsa på sig vi 10 grader i Sverige.

Andrew. L Webber

Utsikt över stan från pastorns trädgård i

Nueva Suyapa.

Några sekunder tidigare bytte mannen till höger

i bild plats för att undvika en uppkastning.

Martin Dahlin och fotbollslandslaget

på gemensam kulturutflykt dagarna

innan VM-slutspelet börjar.

Det är inte fel med vilodag ibland.

La Sagrada Familla på söndagsutflykt till

nationalparken La Tigra, 2 mil från stan.

På väg hem från den obligatoriska

söndagsutflykten.

Här bodde familjen för sisådär 15 år sedan.

Talföre Andreas i ett djupt samtal en

vardagskväll i vår utomhuskyrka.

The big salivabamos

DE OBÖNHÖRLIGA SPRÅKLIGA ticksen fortsätter. Exempelvis har Andreas svårt att skilja mellan talen cinquenta (50) och ciento (100). Det blir väldigt roligt när han försöker ropa in taxi efter taxi och fråga om de kan köra oss hem från stan för blott 50 lempiras. Varpå alla taxistas bara skakar på huvudet. Det normala priset är ciento (100). 100 lempiras = 33 SEK.

Och så är det de rackarns verbböjningarna. En felsägning som redan blivit en klassiker är när Andreas en dag sitter i bilen och väntar på avfärd tillsammans med Shelly (dottern i famliljen). Han lyckas då får ur sig; Salivabamos. Han skulle berätta om en händelse för ett par dagar sedan och meningen var att säga, Vi åkte (saliamos). Istället blev det Salivabamos; Vi dreglade. Aldrig fel att lära sig nya ord förvisso.

Om ni undrar varför endast Andreas språkliga klavertramp är omnämnda här så är det för att det är Fredrik som skriver helt enkelt. Jag är inte språkligt skrupelfri men ogillar att tala om det.

I helgen var kollegorna från PMU, Andrea och Elsa, på besök i staden. De håller annars till på ett barnhem, jobbar på förskola och skola, i utkanten av staden. I fredags var vi på en riktigt go sylta tillsammans, Don Pepes. Genuint Cuba-Hondurianskt kök. Som gjort för att rekommenderas i Lonely Planet tänkte vi. Ett gäng med turister stärkte hypotesen ytterliggare. Och mycket riktigt, när vi kom hem kollade vi vilka restauranger i Tegu som fanns omnämnda i Lonely. Själklart fanns Don Pepe med där. Tillsammans besökte vi även en kristen bokhandel i helgen. De flesta klassikerna skymtades där på spanska t.ex. Korset och stilletten, och Philip Yanceys verk. Dock saknades sannerligen ”Humor i helgade hyddor”, en besvikelse.

I fredags fick vi fotbollstarmen tillfredsställd. Erwin, spanskläraren Heidis bror, hade hyrt en cancha i stan mellan 22.30-23.30. Cancha (k’anntcha) – Idrottsplan, Finns ett dussin i varje stadsdel. En liten plan med filtmatteunderlag omgiven av murar och höga staket. Passade Negroblanco som handsken.

Tre lag. En cancha. Ingen domare. Mycket fredagsledig publik. Vinnaren står kvar.

Det oroliga är att, det i anslutning till de flesta canchas också finns en bar. Fotboll och öl, oerhört opassande. Jag säger som Hoa-Hoa Dalgren skulle ha sagt; Spola kröken.

I lördags inledde vi vårt projekt i kyrkan uppe i Nueva Suyapa. Vi kom dit med inställningen att småsnacka lite med pastor Agner. En timme senare är vi ansvariga för en nysatsning för ungdomar i stadsdelen. Tack Gud för den möjligheten. Men hur gick det till? Jo Agner frågade hur vi ville lägga upp vårt arbete i församlingen. Jag svävade då tillbaka till EFS-kyrkan i Östersund och såg ungdomssatsningen Set Free framför mig. Agner var inte sen på att haka på. Tack Birgitta Gunnervald, EFS Östersund för inspiration. Efter ett koncist möte med Agner påbörjade vi en inspirationsrunda där vi besökte ungdomar i kyrkan som kunde tänka sig att vara med och engagera sig i projektet. För det mesta flöt det på bra. Någon gång, när vi tömt hela vårt spanska ordförråd, tog vi upp en sång istället.

Projektet: En avtivitetseftermiddag inklusive en lättsam men djup andakt.
För vem: Kristna ungdomar och deras okristna vänner i åldrarna 14 – 20 år.
När: Varannan lördag med start i tidiga april.
Namn: Fortfarande uppe för diskussion, förslag mottages tacksamt

Efter inspirationsrundan fick vi ihop en fyra man stark grupp för att lägga de första riktlinjerna. När vi kom till namndiskussionen försökte jag mig på att föreslå en brainstorm med namnförslag men direktöversättningen tormenta de cerebro (brainstorm) gick inte hem. Endast Andreas fattade och skrattade hjärtligt. Brainstorm = Lluvia de ideas = Idéregn.

Och så har vi bytt mobilleverantör, från Claro till Tigo, därav nya nummer.
Andreas: 00504 - 96 55 98 42, Fredrik: 00504 - 96 55 98 55

/FJ

I Sverige får ungarna leka fiskdamm när det är barnkalas. Här handlar det om en brutal misshandel av låtsaskatt som gupppar upp och ner i en lina. Tror att det finns godis inut i aset med...

Var hälsad ljuva morgonstund

OM MAN ÄNDÅ faller i sömnkoma efter middagen klockan åtta om kvällarna så är det lika bra att göra en Honduran nästkommande morgon. Följa solens gång och stiga upp i ottan alltså. Där upphör dock morgonmönstret mellan Tegusarna och Negroblanco. Det var nämligen tämligen få som tog en morgonjogg med oss i morse. Första gången jag tog ett joggingrunda klockan sex på morgonen. Men knappast den sista. Så levande man var sedan, måtte det bli en vana. Enda nackdelen med tidig träning är att det inte finns en tillstymmelse till varmt vatten i duschtunnan då. Å andra sidan känner man sig lite halvdaskig hela tiden här i värmen. Förmodligen kommer man åka på några allergier när man kommer hem till klinisk renhet igen.

Tillbaka på jobbet nu efter en lugn helg. Basket, mycket läsk, lek med Mondragonssönerna (Miriams och Alexis barn), lång Gudstjänst och den obligatoriska söndagsutflykten, den här gången till nationalparken La Tigra, sammanfattar helgen.

Måste även passa på att förtälja att den här bloggen är en oerhörd skräll. Så sent som i fjol skrev jag en syrlig krönika om bloggens meningslöshet. Har jag omognat? Njaaa, snarare följer jag i Andreas fotspår. Han bor ändå i Stockholm och vet hur det ska gå till. Han är trots allt initiativtagare till bloggen.

Färska om än bristfälliga siffror visar på att:
- 80 procent av bilarna i Honduras har tonade rutor.
- Trots att honduranernas skäggväxt är allt annat än kraftig väljer 7 av 10 att spara fjunigt slutspelsskägg.
- Det är inte läge att, på fattig spanska, försöka förklara Vasaloppets storhet för personer som aldrig sett snö. Antal fenomen oförmögna att förklara: 5. Blåbärsoppa, Rycket i Lundbäcksbacken, Mjölksyra, att göra en Staffan Larsson och tejpvalla.

FJ

Giv oss idag våra böner för dagen...

Daily life…




Vi visar lite sköna bilder från Sverige för Shelly.

Fredrik på sängkanten plöjandes spanskaglosor

Svenne möter frutas de tropical.

Det finns laktosintoleranta i Honduras med.

Svårt att säga riktigt vad som är en vanlig dag i Honduras med tanke på att det inte finns några vanliga dagar här. Man vet att dagen börjar någon gång när man masar upp ögonlocken och slutar när dom säckar ihop någon gång på kvällen. (21-22) tiden.

Allt däremellan är ungefär som försöka dansa brakedance men bara kunna dansa foxtrott. Att försöka passa in, hitta rytmen få flow på språket m.m.

Men om man gör en snabb resumé skulle det kunna se ut som så: Vakna, gå upp äta fruktsallad, åka till jobbet. Jobba lite med datorn. Fara ut på eftermiddagen och fota lite åt ASJ:s bildbank. Åka hem. Äta middag med hela familjen med största sannorlikhet bönor. Ta en kall dusch med en hink ur en balja.

Kolla lite på någon härligt dubbad rulle. Läsa lite spanska. Somna som en klubbad säl.

Lite info om våran familj

Den är supergo. Vi kunde inte bli bättre omhändertagna. Vi bor 7 personer på 60 kvm. Privatliv existerar inte. Men det är inget man reflekterar så mycket över.

Mamman Nazaria: 42 årig psykolog som lagar grymmaste maten och gillar mexikanska såpor.

Pappan Berý: 43 årig fd. Pastor som hjälper till med lite alltmöjligt. Pluggar lite engelska på kvällarna.

Kaleb: 16 år. Läser motsvarande gymnasiet och spelar trummor.
Shelly: 19 år. Läser till Tandläkare. Är grym på att teckna, spelar piano.
José: 21 år och studerar biokemi. Gitarrist och lite av vår taxidriver.