Det har utbrutit ett melonkrig i Amerika. Staterna klagar på att melonerna från Honduras bär på salmonella. En vetenskaplig sensation menar odlarna, sedan när började fruktkött bära på salmonella? Honduras fruktodlare tror snarare att det handlar om en komplott från USA:s sida för att Honduras har börjat förhandla med Chavez i Venezuela om eventuell oljeimport därifrån. Vi har haft välbehövlig semester under påskveckan. Ursprungliga tanken var att åka ner till Nicaragua på lördagen för att återvända till Tegus på torsdagen. Men efter två dagars resande ner till San Juan del Sur i södra Nicaragua var vi inte ursugna på att återvända tre dagar senare. Bussens vägval på Nica-vägarna påminde om ett Vasalopp där det snöat natten innan och flertalet av åkarna i toppen väljer att åka mellan spåren istället för i. Nu tror ni med största sannolikhet att jag gått vilse i metaforerna men icke. Det jag försöker illustrera är att vi åkte mer vid sidan av vägen än på, på grund av den risiga vägen. Vägen hem gick dock som smort. Fick skjuts av två ”chilled-out-spanjorer” som släppte av oss i Tegus på vägen hem till deras hemvist i San Pedro Sula i norr. Nicaragua var som Honduras fast annorlunda. Bättre surfing och större matransoner. Som det verkar på befolkningarna i de olika centralamerikanska länderna så är gräset brunare på andra sidan gränsen. Honduranerna anser att Nicaraguanerna är vedervärdiga och vice versa. Honduranerna får vatten på sin kvarn i och med att jag blev rånad på min plånbok i Nicaragua. Äntligen har vi fått se fotboll också. Tegucigalpas stolthet Montagua kryssade i kvartsfinalen mot Mexikanska storlaget Pachuca i Concaf cup. Montagua torskade dessvärre i returen sedan. (Confederation of North, Central American and Caribbean Association Football).Spelet höll svensk division ett-klass, stämningen höll bundesligaklass på ett ungefär medan utbudet av saker till försäljning höll Kiviks marknads-klass. Man skulle, under en fotbollsmatch i Tegucigalpa, i stort sett kunna hitta allt man behöver för ett svenssonliv. Annars då? Jo vi trivs väldigt bra. Med staden och människorna här. Även med varandra tack och lov. Vi tillbringar ju ändå en del tid tillsammans. Fram till nu har enda frizonen varit på jobbet, där vi haft tre meter och två bås som skiljt oss åt. Nu verkar den frizonen vara i fara. Nyanställningar kommer att leda till att vi förmodligen kommer att få dela skrivbord. 24-7-umgänge Andreas, ”hepåre”! Funderar på att börja satsa på pingis eller motsvarande igen för att få lite fritid från honom.
F.J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar