”Vi kan laga mat ikväll, en svensk specialité, köttbullar (Las albóndigas)” kläcker vi ur oss. Efter ett snabbt stopp på snabbköpet står vi sedan i köket hemmavid. ”Har du lagat köttbullar innan?” ”Nej jag trodde du visste hur man gör”? Det visar sig alltså att ingen av oss egentligen gjort nationalrätten på egen hand från grunden tidigare. Tänk. Tänk. Tänk. Flasback – Mormor står i köket och plockar fram specerier ur skafferiet. Visst tar hon fram Löken. Och ströbröd. Och äggen, men bara gulan, hon är ju så bra på att balansera gulan mellan äggskalen så att gulan befrias från vitan. Och så det ständiga problemet med kryddningen när man inte kan smaka av.
Det blev efter behag i sann Melkeranda men det gick hem. Mycket tack vare tricket att lägga de färdiga köttbullarna i lite vatten på svag värme. Vilken sky det blir då. Lovorden haglade vid middagen. Alla blev mätta. Gud välsignade maten.
I LÖRDAGS KAVLADES skjortärmarna upp för kroppsarbete i trädgården. Uppdrag: Jämna ut marken vid parkeringen och runt det nygjutna förrådet. Uppdragsgivare: Padre Bery. Arbetstid: Mellan 10 – 12, sedan var det svenska köttet uppätet av den sträva spaden som enträget försökte komma åt den stenblandade jorden. Kommentar: - Det är som att gräva på månen, fruktansvärt tungt och ovisst. ”Fredrik Johansson”, grovarbetare.
Förutom ett gott dagsverke utökades ordförrådet.
Ord på köpet:
cavar – gräva
callos – valkar
Tengo el dedo en el centro del mano – Jag har tummen mitt i handen
ATT LÄSA VÅR blogg kanske känns som att sälja smöret och tappa pengarna emellanåt. Vad jag åsyftar på är att den till 97 procent handlar om lifestyle, till 2 procent om språkvård och 1 procent om vad vi faktiskt jobbar med här. Det är som en kompis till Andreas en gång skrev, ”Nu har jag läst på er blogg en halvtimme men fortfarande inte fattat vad ni gör där”. Men i verkligheten är procentsatserna i stort de motsatta. Visst förnöjsamheter pågår men är begränsade till ferierna.
HURSOMHELST, MYCKET AV vårt jobb på organisationen har hittills handlat om layoutarbete varvat med fotouppdrag. Det tidigare informationsmaterialet är föråldrat och förnyelsen av detta tar mycket av vår tid för närvarande. När journalisterna har korn på någonting fotomässigt intressant hakar vi på och plåtar. Motiven är många, arbetarna få. Fotobiten är något som inte prioriterats här tidigare så det är välbehövligt och uppskattat. För mer information, besök hemsidan http://www.revistazo.com/, organisationens webbtidning.
VÅRT ANDRA UPPDRAG handlar som skrivits om ett ungdomsprojekt i stadsdelen Nueva Suyapa. Projektet, med namnet Escuela Popular de Arte, EPA, (Populär konstskola), sparkade igång i lördags åtterdag och mottogs väl. Uppslutningen på runt 30 barn och ungdomar får anses som en smärre succé med tanke på att kyrkan saknat ungdomsarbete tidigare. Den utsatta tiden var tre på eftermiddagen men eftersom merparten av deltagarna kom vid fyra så kändes det mer logiskt att börja då. Tiden är inte det viktigaste i det här landet. Inte planeringen heller skulle det visa sig. Ledarna samlades redan vid tio för att ha gott om tid att förbereda det något (läs mycket) oklara programmet. Visst droppade det in ett gäng vid 10 men istället för planering valde de att lägga fem timmar på utsmyckning av lokalen med diverse skyltar och ballonger. De svenska förmågorna, vana vid minutiös planering från tukt-Sverige gick vid tre på tå och undrade försynt om man inte skulle gå igenom vad som skulle hända under dagen i alla fall. Responsen var vag och det blev till att köra på känsla istället. En känsla som i och för sig gick hem. Det blev en Gudagod eftermiddag.
Stay cool and close / FJ
I brist på gym och annan fysisk träning så får en 8 kg papaya duga...
6 kommentarer:
Vilken trevlig känsla en får i magtrakterna av inlägget! Lifestyle är grejer det.
Nyfikenheten växer över vad för slag konstnärsyttringarna blir i den populära skolan, vad har ni för spännande att erbjuda?
Känner igen sinnet av tids- och planeringsfrånvaro från Himalaya. Kom ihåg att utan er hade det nog inte blivit något alls, gör det bästa av två världar.
Avslutningsvis; grovarbete och Löken i samma text, det låter minsann konstigt, trodde han var i Alingsås.
Måste som vanligt hylla den underbara "skrivstilen", för att använda ett ord som syftar på något helt annat än det jag egentligen menar. Varje inlägg är en njutning! Personligen önskar jag efter läsning att planeringen och sinnet för noggrannhet på Chalmers vore av mer Honduransk art. Kan vara något att föreslå för kårfullmäktige kanske? Begreppet akademisk kvart har potential att utvidgas på många sätt och utrymme bör lämnas för fri tolkning anser undertecknad. Men anyways så måste sägas att ni verkar göra ett grymt jobb där borta, keep it up, är säker på att Herren välsignar er och ert arbete.
Mmmbop!!
Fungerar det här nu. teknisk är jag ju inte nej. tummen mitt i handen..
"det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal." tänker att så är det nog inte alls. i Tanzania är klockan tre tills åtminstonne tills den slår fyra. enligt malmen verkar så vara fallet också i Himalaya. och nu detta: Honduras. jo, vi verkar ju väldigt normala här uppe i pigga Norden. väldigt.
om ingen klocka ringer angående det där med att vara normal så sa vår gode Thåström så en gång i Rågsved.
Skicka en kommentar