måndag 7 april 2008

Vi reste i 24 h för att vara på en ö i 48 h.



















Torsdag eftermiddag. Solen står högt på himlen, svettdropparna tävlar med varandra ner för våra pannor. För att krydda värmen lite extra väljer vår brunhudade vän att köra med svarta finbyxor i äkta ull inför 8 h bu(a)sstu.

Vi möter upp Elsa och Andrea i stan. Köper fyra stora burgare, handlar resegodis för 300 lempira (motsvarande 30 taxiresor här)

Bussen saknar allt vad AC heter och luften som blåser in genom rutan har mer effekten ” blås på huden i bastun och det blir varmare”

Men vilken resa. För varje avklarad timme förändras landskapet och allt blir bara grönare och grönare. Luften blir fuktigare och tallarna byts ut mot palmer. Efter att ha svettats tillräckligt för att kunna bevattna Borås jordgubbsodlingar under kommande 5 år så kommer vi fram till La Ceiba.



Aptiten efter att ha livnärt sig chips, snickers och frukt under en dag är kanske inte den bästa men Fredrik avrundar ändå kvällen med en svulstig pizza på Pizza Hut.

Natten delades upp i två perioder. (Före och efter fläkt) Fredrik fick ha fläkt mellan 22-3.45 Lalantha mellan 3.35-8.00.

För att ta sig till Roatan så fanns det bara en färja att ta. När vi sitter och väntar på att får gå på båten så hör vi någon som ropar:
- Andreas, Hur är läget!
Det är Pär Arnsäters kompisar som vi mötte i Nicaragua under lovet. Världen är liten…Fredrik kom även att hamna i samma dykteam som en kille från Fristad som han spelat fotboll med. Världen är liten.



Väl framme på ön så slås vi av den vitaste sanden vi sett och det klaraste vattnet. Vykortsmatrial kan man säga.

Här ska badas. Men för att komma ut till revet för att kolla på fiskarna var man tvungen att passera ett område som mr brownie sent skulle glömma. Sugfiskar som vanligtvis brukar suga sig fast på större djur som valar och delfiner måste fått nått frispel när de gav sig på våran Lankes.

Han plaskar och fäktar men dom asen vägrar ge upp. Enda gången han ångrar att han inte hade speedos under surfshortsen….


Lördagen går i simborgarmärkets tecken. Vi åker ut klockan 9.30 med en båt för att dyka och snorkla. Fredrik och Elsa kör den djupa varianten med tuber. Vad som hände där nere i djupet vet nog bara dom. Men det ryktas om någon varelse med tomteliknande utseende på botten.


Söndag. Samma resa tillbaka. Lägg därtill taxiresor, båtresor så hamnar du på 24 h resande. Men var det värt det???En bild säger mer än tusen ord….

3 kommentarer:

Linda sa...

Ah vad gott ni ser ut ah haft det! Lite avundsjuk.
Kramar

Dave sa...

ja de är inte fel, kul att ni träffade min syssling sådär hur som helst, pärs mamma och min pappa är kusiner, länge sedan vi träffades nu dock. säg hej till honom om ni springer på honom igen!

tack för goa inlägg och bilder!

Mr Pennypacker sa...

haha underbar läsning som alltid! själv sitter jag på inte lika exotiska, men icke desto mindre spännande och samtidigt mångkulturella (en hetsig mörk man sitter vid bordet framför mig och har den senaste timmen vänt sig om och kollat på mig ca 30 ggr) Göteborgs stadsbibliotek. garvar gött inombords då jag läser om strapatser med galna sugfiskar (ryser bara jag föreställer mig en fisk suga sig fast på mig) och tomtar på havsbotten. dock har allt roligt ett slut och så även era inlägg, så nu blir det tyvärr att åker dyka ner i min ingenjörsbok, som inte har någon likhet med era världsvanhetsackumulerande äventyr mer än att den handlar om Fluid Dynamics, vilket ju involverar vatten, som ju ni badar i. Och därför är det sugfisk som ska in på vågrätt 7. Dags att avsluta den här kommentaren nu känner jag! Fortsätter bara för att jag vet att när jag skrivit klart denna, hägrar pluggandet, hua! Ha det fortsatt bra och Guds rika!