Radarparet som tillsammans gjorde fler mål än Romario & Bebeto

I torsdags, 1 maj, var många honduraner lediga för möjligheten att delta i demonstrationer och dylikt. För de nöjda (lata) medborgarna fanns andra alternativ. Jag och Andreas blev inbjudna till vad som verkade vara en hygglig friluftsdag med den kyrka vi praktiserar i emellanåt.

Inbjudan: Det blir en lugn dag. Vi samlas vid halv nio, latjar lite boll, umgås, fikar och har en härlig dag tillsammans med barnen och ungdomarna från stadsdelen.

Verkligheten: ”Du Fredrik får spela på mittfältet. Andreas ser löpstark ut, du får ta vänsterkanten. Vi måste vinna den här turneringen mot de tre andra kyrkorna i stadsdelen som ställer upp. Vi kommer att spela tre 90-minutersmatcher på fullskalig plan. Det är ett rätt tight schema så vi kommer inte hinna äta något mellan matcherna”, berättade pastorn, och för dagen tränaren, Agner.
Men det var mödan värt. Vår kyrka, Ven A Servir, fick efter många gedigna djupledspassningar av ”Kennet Andersson” och många uppoffrande slängnickar av Martin Dahlin höja bucklan på eftermiddagskvisten. Sådärja då var fotbollssuget tillfredsställt hela vägen fram till Fotbolls-EM i sommar. Värre var det med det oerhörd suget efter halvmaraton kände vi. Vad göra? Vänta nu var det inte ett lopp i södern på ön El Tigre i Fonsecabukten på söndag. Vi drar dit.

I avsaknad av fotbollsderbyn på Lundavallen i Äspered och AMU-planen i Östersund och Göteborgsvarv blir man rätt desperat på idrottsevenemang så det var ingen tvekan. Det roliga var att jag fick med mig Andreas som aldrig sprungit så långt i hela sitt liv. Andreas premiär fick bli utan vidare träning, utan vidare frukost på löpdagen, (läs en banan, en sockerkaka, två salta kex och en påse vatten) och 40-gradig fuktig hetta. Det är ingen skräll om han är den första lankesen som gått i mål i detta traditionsrika lopp.



Före

Resultatslista Amapala marathon:
34: Fredrik Johansson, Äspereds IF, 1 h 29 min och 44 sekunder
86: Andreas Jansson, Namns Runnerclub, 1 h 59 min och 14 sekunder
87: Virginia, Santa Cruz Warriors, 1 h 59 min och 15 sekunder


Efter


Virginia, Fredrik, Josue, Joel

Ön El Tigre består i stort sett av en vulkan. Huvudorten på ön, Amapala, hade tidigare Honduras viktigaste hamn men idag handlar det mesta om turism, fisk, kors och marathon. Vi lyckades pricka in öns viktigaste helg då korset firades på lördagkvällen. Man ur huse för att bevittna en procession av korsbärare. Vi fick med oss två kollegor från jobbet, Joel och Virginia, samt Josue, Joels kusin på resan. Efter många bussresor valde vi att hyra bil denna gång. Värt att nämna vad gäller bilen var svårigheten att parkera denna på fastlandet innan vi skulle ta båten över till ön.
”Problemet att det regnar mango på bilen brukar inte vara det största orosmolnet när man parkerar bilen i Sverige”.

I ett tafatt försök att närma oss det honduranska yttre var vi i veckan på salongen Saloon Africano i stadsdelen Kennedy. Andreas som, sedan den lyckade pagen på skolfotot i sjuan, har drömt om ”Sean Paulflätor” fick sitt medan Fredrik körde tombolastyle och rätt och slätt beställde ”En honduransk modern frisyr tack”. Enda kruxet i kråksången, (känns varken som det talesättet satt eller passade in men låt gå), var att förklara att man ville tunna ut håret för att man ärvt mormors hästaman. Hur som helst så var det en billig historia, 50 lempira skulle med dagens växelkurs landa på 15 svenska kronor. Ett klipp, om man skall använda ett klassiskt frisörskämt. Andra frisörskämt: ”Saxess” ”Raka spåret” ”Saxofön” ”På håret” ”Hårfint”, ni ser listan kan göras lång. Kom gärna med andra fräscha frisörordlekar.

På jobbet fortsätter vi varva fotouppdrag med layout av diverse trycksaker. Nyheter på vårt bord är organisering av hela organisationens fotobank samt layout av trycksaker inför en konferens i Michigan i juni.

/F.E.J